fannylulu

Jag hade lovat mig själv att inte fästa mig vid grannens lilla katt, dels för att det blir ledsamt om dom eller jag flyttar. Men också för att jag ville hålla den ifrån "mina" småfåglar. Jag nonchalerade den men sånt bryr sig inte katter om uppenbarligen...när jag en dag såg den i slowmotion smyga på en fågel smällde jag bryskt upp altandörren, då sätter hon sig och med en oskyldig min vill hon säga mig; "Näee...jag har har inte gjort något". Katter har en humoristisk slughet...


Nåväl tänker jag, hon får vara här om hon förtränger sin jaktinstinkt när jag är i närheten. Nu har hon, den lilla varelsen, med ödmjuk integritet fått mitt hjärta att smälta..igår lade jag ut en filt i min trädgårdsbyrå, där kan hon vara om det regnar och husse & matte inte är hemma. Jag ser även till att fåglarnas vattenbad alltid har vatten, det ska ju räcka till henne också...

                                                                               (katten på bilden har inget samband med texten)